Barolo GD Vajra och Tommé

Italienska viner är hett i Sverige. Italiensk ost är vanligtvis bästa kombinationen. Men det är för brett att prata om Italien som ett vinland, ett ostland. Stilarna skiljer sig väldigt mycket mellan norr och söder. Bästa matchningarna får man nästan alltid om man håller sig i närliggande distrikt.

Barolo är ett av världens klassiska rödvinsområden, vida känt och nästan alltid dyrt. Man talar om två huvudstilar även om det idag finns producenter på hela skallan mellan dem. I grova drag: de som är mer moderna i stilen gör stora, kraftiga viner med mycket mörk frukt, en hel del ek och kompakt färg. De som är traditionella gör eleganta, lätta Barolo med hög syra och nyanserad doft och smak. Oavsett stil så ska Barolo vara helt torrt och ha en hel del sträva tanniner.

Jag gillar den traditionella stilen eftersom den inte kör över lättare mat eller unga ostar. Ett bra exempel bland dessa är Barolo från familjeproducenten GD Vajra. På grund av en strategisk listning på Systembolaget kan man köpa deras Barolo för 209 sek i Sverige trots att den kostar 30€ om du köper den direkt på vingården! Men för mig är det stilen som övertygar mer än priset. Vajra har det där “lilla extra” som får mig att vilja stoppa näsan i glaset om och om igen. Det är dessutom ekologiskt och gjort med minimala tillsatser.

Jag träffade Guiseppe Vaira (stavningen på familjenamnet ändrades av fascisterna, berättade han) i Stockholm nyligen. En otroligt sympatisk kille som hade mer att berätta om områdets historia än om detaljer i vinmakandet. Han citerade Mahler (“att älska tradition är att hålla elden levande, inte att hylla askan”). Självklart pratade vi även om ost.

Guiseppe föredrar unga ostar till ung Barolo i den traditionella stilen. En krämig getost eller en bit tommé - en ost från italienska alperna gjord på komjölk. Eftersom vi var på på klassiska italienska restaurangen Mancini frågade vi vad de hade. De byter hela tiden men just den dagen fanns lagrad provolone “recco”, pecorino från Maremma och parmigiano reggiano. Dessa ypperliga vällagrade, smuliga hårdostar gjorde att de sträva tanninerna i vinet mjuknade men var nästan för smakrika. Jag tror mer på dem till Barolo i den moderna stilen.

Varför inte testa själv? Gör en ostbricka med två hårdostar i smulig, vällagrad stil (förslagsvis parmigiano och pecorino eller vällagrad provolone) samt två-tre yngre ostar (tommé, krämig getost och kanske en bit god svensk hårdost så som grevé). Köp en flaska “traditionell“ GD Vajra Barolo Albe och en flaska “modern” i samma prisklass från Fontanafredda. Se hur ostarna påverkar smaken och känslan på vinet. Blir vinet mjukare? Framhävs smakerna i vinet eller blir de överkörda? Vilken vinstil föredrar du?

PS. Jag vill även tipsa om GD Vajras “Lange Rosso” som utmärkt, matvänligt rödvin i lägre prisklass. Riktigt gott, lätt, saftigt vin till sommarsallader. En härlig doft till en rimlig peng, 123 kr i beställningssortimentet, nr 73279.

Erica Landin

Erica Landin

Erica Landin är aktiealytikern som en dag kom till insikten att hon hellre valde viner till kundmiddagar än pratade om bolagsanalyser. Så varför spendera vardagen med arbete för att finansiera sina verkliga intressen när det gick att göra tvärt om - jobba med sin passion? Erica skolade om sig, blev vinexpert och vinskribent för tidningar världen över. Nu skriver hon även om ost och vin i kombination för Älskade Ost. Och pratar väldigt lite aktier.

Läs mer om Erica här